lillalinneapalmgren

Jag sitter i ett sittfönster tusen meter över marken.
du ville alltid ha ett sånt här minns jag
men , jag har aldrig önskat mig ner på gatan så mycket som nu
men jag har aldrig varit som du




På översta våningen tusen meter ovanför isen sitter jag
på andra sidan av den tunna väggen hör jag grannarna skrika
det är någon som sågat så i deras ögon att dom blivit blinda för kärleken
skriken går igenom väggen och in i musiken som vibrerar i ljusen
jag kväver dom innan de brinner ner i bordet

och dom har spärrat av nere på torget
dit går ingen mer
bara fåglar med vingar kan ta sig in och ut
bara vinden kan dansa över kullerstenen

jag brukade flyga där
innan några knivar hade tagit den sista valsen över taken
det var något dom gjorde, något som sas där som förändrade ditt liv
var det dig jag såg som en skugga i mina snesteg

du brukade ju dansa med mig där , jag är nästan säker
men det var innan några knivar hade tagit den sista valsen över taken


men jag lovar dig innan året gått förbi
jag ska bränna ner taken och smälta knivarna
gjuta ett par skor av dem och dansa i askan , för det var så vi sa
att vi aldrig skulle sluta
vi skulle dansa även med avsågade fötter