lillalinneapalmgren

yiruma - kiss the rain  borde spelas i bakgrunden

Det är kallt innanför dörren

där jag sitter på golvet

posten ligger i högar som minnen av de som åkte

tystnaden talar för sig själv

och rädslan ligger på huden som något vasst

det rispar i varje rörelse och knakar i varje plågad vägg.

Kontakten med verkligheten är låg

speciellt på natten

och speciellt när man druckit vin

flaskan ligger sönderslagen på golvet

de sista dropparna har sprängt sig in i mattan som ett rött nät

som blodkärl till ett darrande nästan obefintligt hjärta

Jag sitter med hukad kropp och ryggraden mot det kalla skåpet

munnen och näsan fylls av blod igen

jag spottar och spottar men ändå letar det sig in i mig

det går djupt ner

tills lungorna fylls av det

Jag sköljer av mig med vatten

det regnar över mig

det var länge sedan regnade

i alla fall nära mig

jag stirrar mig blind upp i strålarna som träffar mitt ansikte som något kallt

det sticker efter ett tag och kinderna blir röda och halsen trång

jag kryper in i en handduk och lägger mig på golvet

jag ligger där

ser spikarna som någon annan tvingat in i det blödande träet.

Ser lampan i taket som brunnit ut för länge sedan

jag ser mig själv i skärvorna av ett krossat glas

ögonen är röda

munnen är öppen som mitt i ett skrik

ansiktsdragen är hårt ristade i min hud

som märken i min panna efter smärta

det tog hårt

och jag har blivit bitter

och sjuk

folk är inte förtvivlade längre

mer förvirrade

jag har satt glassplitter i så många

ristat in minnen innanför deras hud

och skrivit texter i deras öppna händer

och nu blundar jag när dom kommer

jag ser dom inte

mer än på avstånd

avståndet har jag gjort själv med mina egna ärr

distansen har jag ritat ut som en tydlig gräns under mina fötter

Innanför dörren är det kallt

och på golvet har vinet sprängt sig in mattan

på övervåningen ligger någon inlindad i en handduk, håret är blött och stripigt

Lampan över hennes huvud har för länge sedan brunnit ut och hon blundar

vinet lämnar mattan långsamt, kvar blir ett par fläckar

det tas bort när dom andra kommer hem

glaset kommer städas upp, lampan kommer bytas ut

maten kommer slängas

och tillbaka

jag är tillbaka där det alltid börjar

den här gången är något annorlunda, men inte heller denna gång kan jag säga vad det är.

Jag väntar, tills de åker igen

och jag stänger in mig

målar och skriver

kanske kommer inget av detta tillbaka

eller så är jag ännu djupare nästa gång

så länge inte blodet torkar in.

Så är jag fast i det som var

"Du har så lätt att stampa sönder, när Du väl fått in en fot
Det är så lätt att kasta kärlek där den vackert tas emot
Men det är inte lika lätt att vara såld på nån som inte går att nå
Det är snart en vecka sen Du ringde, så jag börjar nog förstå

Du kan så vackert sätta ord till alltihop när vi är två
Du har ett sätt att bara glömma, när problemen tränger på
Ett sätt att gömma mig för stormen, när Du vill och när Du kan
Ett sätt att glömma mig i regnet; som om "lilla jag" försvann

Du har så svårt att säga om jag ens betyder nåt för Dig
Jag räcker inte fram
Men, Du har så svårt att vara ensam
så Du går till "lilla mig"
Men en dag försvinner jag ur Dina ögon, som en svår och jobbig grej

Jag kan känna mig bekväm i Dina ögon, när Du ler
Men Du kan säga nåt så beskt att allt blir kaos och uppochner
Jag tror inte Du förstår allt som Du säger om det vackra i misär
Du har fått sol i Dina ögon och har aldrig varit där

Det vankas höst och Du får ofelbart nåt underligt i Din blick
Det är så lätt att genomskåda Dina spel och Dina trick
Nu faller mörkret över stan, och Du går runt och sparkar löv;
som att vinka åt en blind och som att skrika åt en döv

Jag har så svårt att veta om jag ens betyder nåt för Dig
Du spelar nåt slags spel
Och det kan så lätt bli mitt fel
när Du ser på "lilla mig"
Och en dag försvinner jag ur Dina ögon, som en svår och jobbig grej

Du älskar bara rött, och leker vacker romantik
Det är så lätt att haka på, det är sån lockande mystik
Men en dag är allting preskriberat och en del av Din lyrik
Jag har så svårt att balansera mellan trygghet och panik

Det går ett hjärtligt litet tag, sen tillhör jag ett slag för sig;
ett slag till intet dömt
Ja, snart är allt i tystnad bortglömt
Stackars dumma "lilla mig"
Ja, en dag försvinner jag ur Dina ögon, som en svår och jobbig grej

Och det värsta utav allt: Det här är sången - från en tjej - till mig.."   Lars winnerbäck - en svår och jobbig grej
" så kommer du fatta"