lillalinneapalmgren

"för jag vet att han sårar och förstör så mycket i en själ som jag bryr mig så mycket om"



























Tack. du är vacker min vän

Hur modig jag än blir så kommer jag aldrig våga dig fullt ut.
Förlåt mig. du är för vacker och för hel för att jag ska våga röra dig med mitt såriga
Jag kommer göra rispor i kanten och sprickor i din klara hud

du kommer inte vilja ha mig i ditt varma
det kommer sticka i din ryggrad om jag är där
du kommer linda in dig själv i mitt mörker
och inte kunna bryta det


så förlåt mig
men du ska vara så hel och vacker som du är
jag vill inte ens röra vid dig med mitt såriga
förlåt mig

jag river sönder mina ögon med morgonens ljus
huden runt dem är svart
och det svider i hjärtat
det går för fort
det slår för fort

jag lyssnar på dig
men jag förstår inte
rynkorna i min stela hud är det enda som är djupt
det brann i en ladugård idag
det stod som rött mot himlen
jag drog in elden i mina lungor och jag tror att en del av det blev kvar där


jag sparkar löv mot himlen men de når aldrig längre än till husets tak

fukten tränger in under min hud och kyler ner det redan kalla
den klistrar sig mot mina läppar och fuktar andetagen som bildar molnen på din himmel







. jag kan inte skriva längre, och det bekymrar mig inte, det nådde aldrig dig ändå .

men det var som om det släpptes lös under min hud igår, under golvet jag står på
och det går igenom och sticker mig i hälarna
det hänger armar från taket
men de håller inte fast
de är nog egentligen bara förtvinnade av smärtan som ligger under taket
väggarna i mitt rum välter över min oskyddade rygg
den är naken, kal  och knotig.
som ett dött träd står jag fastvuxen i marken.

rötterna är döda
och balansen låg

det ekar här inne
värmen smet under kylan


jag krossar glaset in till en ny dag
gå in och ser inget nytt
det ekar här inne också.
i den nya dagen ekar det
framtiden är tom.
kanske för att fyllas av förtvinnade armar och sår.
kanske för nya känslor att släppa lös från kedjorna som stramar runt min midja

jag ser ingen framtid i det .
att framtiden är tom
för att fyllas av förtvinnade armar och nya sår
gamla ärr
och nostalgi.

jag ser ingen framtid i det .
och ekot här , i framtiden, slutar inte.
jag har provat och det stressar mig.

det ironiska är att jag tappat det sista jag hade.

Mina ord, och de verkar inte vilja eller ha kraften att forma sig ur mitt bröst.
Jag är ordlös, tom och där var vi i det gamla vanliga igen. underbart.

mina fötter värker efter den  allt mer tunga dansen
jag river upp fötterna på den hårda marken och andan flyr mina lungor för ett tag

båda blir frustrerade över att sekunderna i tiden mellan oss är lika förbrukade som den vackra tjejen i gatuhörnet
hon ser inte på sig själv med ögon av vackert
hon ser ingenting
hon räknar sekunderna när någon annan förbrukar henne igen

vi räknar sekunderna tills blixten träffar där vi står.

flickan skriker tillsist i ett sista försök
vi hör inte.
blixten slog ner.

Jag har aldrig hört er slå så hårt på min dörr
jag har aldrig skrikit så
min hals är sönder och skriket sitter kvar i väggarna som är fuktiga av tårarna som fallit här.

ni säger att jag blivit bitter och kall
men det är bara världen som öppnat mina ögon
kniven skär i porslin och enda anledningen till att jag inte blir till splitter på golvet är att jag inte orkar
jag har inte ork att tänka över det ni sticker in i mina öron
jag hör inte det

jag blundar och förlorar mig i musik
som dunkar hårdare än våra hjärtan
vi kan alla texten och vi sjunger den i panik över hur flyktig tiden är

Ni säger att jag blivit så stor
men ni kan inte se mig stå själv
ni vill att jag ska vara fri
men ni sätter min vilja bakom galler

när musiken slutar slå
har ni också gett er av
ni är bara en äcklig nostalgi som fastnat i rören

men jag förstår er
jag skulle också blivit den äckliga nostalgin i rören
och musiken som skar sönder natten

om jag bara var som ni.