lillalinneapalmgren

men det var som om det släpptes lös under min hud igår, under golvet jag står på
och det går igenom och sticker mig i hälarna
det hänger armar från taket
men de håller inte fast
de är nog egentligen bara förtvinnade av smärtan som ligger under taket
väggarna i mitt rum välter över min oskyddade rygg
den är naken, kal  och knotig.
som ett dött träd står jag fastvuxen i marken.

rötterna är döda
och balansen låg

det ekar här inne
värmen smet under kylan


jag krossar glaset in till en ny dag
gå in och ser inget nytt
det ekar här inne också.
i den nya dagen ekar det
framtiden är tom.
kanske för att fyllas av förtvinnade armar och sår.
kanske för nya känslor att släppa lös från kedjorna som stramar runt min midja

jag ser ingen framtid i det .
att framtiden är tom
för att fyllas av förtvinnade armar och nya sår
gamla ärr
och nostalgi.

jag ser ingen framtid i det .
och ekot här , i framtiden, slutar inte.
jag har provat och det stressar mig.