en låt, två och en dans

Until we bleed.   Lykke Li feat kleerup



den rytmen ska slå sig in i oss, röra vid mina krossade ben och din glöd.
sjunga sig in i våra hjärtan och andas liv i våra lungor.
hennes röst ska ersätta våra och slagen ska bli våra steg.
vi ska hitta glöden och glädjen, det som är helt i den här låten.
vi ska finna stegen och vi ska göra en dans
kanske den sista
kanske en i mängden
men det ska bli en dans 
som vi aldrig glömmer och som nålar fast det vi vill sätta ord på
att vi älskar att dansa, egentligen.

Vi ska dansa med ammunition i blicken, tills vi går sönder . det har jag lovat . vi har lovat.
de ska få se, du ska få se, ni ska få se.
du som läser, kom i mars, se då, då är vi där. på scen , och låten kommer fylla dig också.
och du kommer förstå

att dom två på scen där - älskar att dansa, egentligen.

det rör sig.

Det rör sig under min hud
det kryper och rinner ut genom hålen där ryggraden krypt ur skinnet
det rinner ner längst min rygg och jag vrider mig runt med händerna fast i håret

det gör ont i leder och ben
de snärjer sig runt sitt eget skelett och river ut sina egna kotor
ryggraden är inte rak och knäna är skeva



Men
pappa det är för dig jag står och det är för dig jag kommer gå.
Det är för dig.

När smärtan river genom natten så är det för dig jag kommer hålla ut
det är för dig jag kommer låta kramperna ta sin tid och det är för dig jag kommer snöra upp min smärta i morgonen.
det är för dig jag ska dunka huvudet in i en ny dag och det är för dig jag ska resa mig och göra något av den.
det är du som får min mark att vara stadig och därför tänker jag gå och göra något av den.

Pappa det är för dig jag står. det är för dig jag går . igen


Ammunition i blicken








"Det är så vi ska bli, vi ska dansa, med ammunition i blicken, igen"

Med all kraft jag har ska jag orka , med dig.
Du är så fin. när vi dansar varje onsdag.
Snart är vi där . igen. och jag är hel
och mina ben orkar

svartluft från stan

oron är tillbaka
rädslan försvann men oron ligger kvar och jag vrider mig i mina lakan
min rygg är röd och tanken svart

jag sätter mig
reser mig  och lägger mig igen
jag hittar inte ut ur mitt eget
jag håller tafatt runt ditt leende
men det har tynat bort
det försvinner bort i mörkret
kvar finns lukten
och smaken
den börjar bli bitter
jag sliter ut tungan för att få bort den
men den har letat sig ner i halsen
där den sitter och påminner vid varje andetag som något gammalt.
jag öppnar ett fönster men då letar sig den svarta luften in från stan
jag trodde jag var fri här ute men vindarna hittar hit över ängarna ändå.

kanske så gör du det med en dag . du behöver bara följa den svarta luften från stan,.


RSS 2.0