lillalinneapalmgren

Jag har aldrig hört er slå så hårt på min dörr
jag har aldrig skrikit så
min hals är sönder och skriket sitter kvar i väggarna som är fuktiga av tårarna som fallit här.

ni säger att jag blivit bitter och kall
men det är bara världen som öppnat mina ögon
kniven skär i porslin och enda anledningen till att jag inte blir till splitter på golvet är att jag inte orkar
jag har inte ork att tänka över det ni sticker in i mina öron
jag hör inte det

jag blundar och förlorar mig i musik
som dunkar hårdare än våra hjärtan
vi kan alla texten och vi sjunger den i panik över hur flyktig tiden är

Ni säger att jag blivit så stor
men ni kan inte se mig stå själv
ni vill att jag ska vara fri
men ni sätter min vilja bakom galler

när musiken slutar slå
har ni också gett er av
ni är bara en äcklig nostalgi som fastnat i rören

men jag förstår er
jag skulle också blivit den äckliga nostalgin i rören
och musiken som skar sönder natten

om jag bara var som ni.