lillalinneapalmgren

Natten brinner upp under mina händer och mina ord rinner ur min röda bok.
De bränner märken på mitt golv när de landar  där lika tungt som de är skrivna


Jag är gjuten i mitt eget skinn
det är format efter mitt ansikte
och det har trängt in i mina ögon
jag ser inget utav dig
inga konturer jag kan teckna av
och minnas när allt är formlöst


Men än så länge
. nu
är du här,
du har en famn som jag kan slås ner i

Jag önskar bara att din  famn inte var så särjad
att dina armar inte bar såren som är skrivna över dina händer
jag önskar nog bara helt i dig igen.


Men än så länge,
nu.

är du här

och du har famnen jag slås ner i .
tack