lillalinneapalmgren

Det är just när det snurrar såhär jag vänder ansiktet uppåt och skriker
det är just när det snurrar såhär jag känner mest
det är just när det snurrar såhär jag skriver .


inatt kommer allt vara stilla igen
och tankarna och känslorna jag kastade i luften
kommer singla ner på mitt täcke som flagor av taket
tränga in i mina drömmar, och gnaga genom tyget

vattenkranen står öppen och ljusen är tända
någon försöker försvinna ner i vattnet på andra sidan gatan
kvinnan under mig river långsamt sönder en tvångströja från psyket
hon skriker
det når mina öron och jag ryggar tillbaka

musik pulserar igenom väggarna och strömmar genom min hud
den är lika tung som mitt sinne

På andra sidan tapeten hör jag hur någon spikar en spik genom väggen
den kommer bryta sig igenom och in hit snart
den kommer bli en kontakt med andra sidan väggen

kanske det jag behöver
men aldrig att jag skulle försöka göra spikens hål till en dörr

nere på gatan vandrar apatsika barn runt
dom är vilsna i sitt eget land
jag skriker åt dem att sticka hem
dom hör mig inte

Jag stirrar på spiken
jag hänger en tavla över
aldrig att jag skulle göra spikens hål till en dörr

Jag vandrar runt
jag är främling i mitt eget rum
som krymper hela tiden

klockan är redan natt
tiden blir flyktigare för varje dag
snart räcker den inte till för mer än såhär


Någon försvinner ner i vattnet
Kvinnan under mig slutar skrika och jag hör den metalliska smällen av soplocket när hon slänger sitt gamla liv bundet i en tvångströja
Spiken sitter där men det är tyst på andra sidan nu

Jag är vaken själv i mitt rum som krymper
jag kommer aldrig göra spikens hål till en dörr.