.




Jag önskar att jag hade ord. men dom är slut eller för veka för att bära det jag vill säga.

Det är hopplöst .
Jag önskar jag kunde älska mer .
Men rädslan är förlamande
jag ligger på golvet och vrider mig
förösker resa mig och säga att jag saknar dig
men rädslan slår ner mig igen
jag försöker viska
men rösten bär inte
ur spruckna läppar blir det bara ett väsande
det är så frustrerande
rädslan har satt sig överallt
innan kunde jag kontrollera den men nu är det den som kontrollerar mig.
Men skriva kan jag.
inte direkt till dig.
men på avstånd.
här inne.,  här där det är låst om mina ord.
Jag är är ledsen och arg.
Jag kunde inte älska mer.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0