lillalinneapalmgren

Det är kallt på golvet jag står på
taket har börjat vittra sönder
det växer ångest i de upprivna väggarna
de slingrar sig ner i min hals och jag vrider mig på golvet
jag andas tungt men ingen luft hittar in i mina ihopsnörda rep till hals

mina fingrar rör vid en tröja jag fått
du är invävd i tyget där, dina ord är fast i sömmarna
men den skaver på mig
dragkedjan gör djupa sår i mitt bröst
den vrider sig över min hud och glider av så fort jag kränger den över min fuktiga rygg
musiken är fast i radion
den vibrerar på spegeln, texten fäster sig på glaset
jag ser mig själv i helvetet vi skrev ihop
jag kan spegla mig i hatet av din bortvända rygg
jag krossar glaset med en bunden hand och ett infekterat sår 
skärvorna singlar ner i kapp med mig på golvet
de skär sönder tröjan som blöder trådar över hela golvet
jag landar där
på alla trådar från en historia bara jag minns
& ångesten sliter sig loss från väggarna och klöser sig in mig igen