lillalinneapalmgren

jag har saknat dig
att känna dina händer följa min ryggrad igen var tryggt
det var tryggt att ha dina ord i mina öron
din röst dansandes över min hud och dina blickar kastade på mig

jag ville lägga mig ner
låta dina händer värma mig igen
men det kanske hade blivit för mycket
det hade blivit kärlek
det var det jag förut levde på
men det jag sedan rymde undan
det är konstigt hur skevt allt blivit
men ur detta förtvinnade kommer något vackert
något litet
som blomman ut asfalten
som fjärilen på betong
något vackert ur oss





och jag kan se mig själv mer i dina ögon nu
du speglar mycket av det jag var
och jag håller blicken stadigt i dina
du viker tillsist undan
och gräver in fingrarna i tyget som ligger på min rygg
du minns hur min hud var sträv under dina händer
du sväljer och går
den var kallare nu än du mindes den