tunna rör och papperstunna väggar.
Du river ur dig allt genom tunna rör i din hals.
Tårarna under dina ögon ritar mönster i din döda hud.
du river tre röda spår av liv i dina kinder och lägger dig ner på trägolvet
ur sprickorna tränger paniken upp genom din rygg
paniken letar sig till dina ärr och gör dem bultande nya.
du försöker fånga lite sömn och luft ur natten men famnen fylls av den tjocka svarta natten.
den tränger in i din hals dina viskningar hörs inte genom papperstunna väggar fram till mig.
Väggarna är skeva och de vibrerar av våra hjärtslag.
men dina är snabbare än mina
tills dom tystnar och mitt skrik river väggarna över oss och skär genom natthuden som legat klistrad över min mun.
Älskling gör aldrig. så. igen.
Kommentarer
Postat av: Natalia
det är bättre:) det var läskigt att bara tuppa av sådär och inte ha en aning om vad som har hänt när man vaknar. det var folk som hjälpte mig som tur var.
hoppas att allt är bra med dig.
fint du skriver. fortsätt med det.
Trackback
