lillalinneapalmgren

Ett splittrat huvud i mörka lockar
andetag som flyr natten
jag är kvar hos er tills tiden dunkat oss ur rummen
så håll i   håll ihop    håll ut
för jag är kvar här med er
men det skulle bli lättare om ni lät mig komma fram.
för jag bryr mig till bitar . till sista tår
Innan fönster lockat oss färdigt till hopp
men då är det långt ner till marken och vi hinner allt vi ska.

men säg inte så till honom igen
hans rygg bär redan blödande sår
säg inte så igen till hans ben som inte vill stå
fyll inte hans skor med cement
han har inte ens lärt sig gå
fyll inte hans huvud med röster
han kan inte ens prata själv
fyll inte hans hjärta med isen från sjön
han har inte ens simmat där än