lillalinneapalmgren

Jag vill aldrig mer slås ner
slås ner, slås ut
jag tänker aldrig mer famla efter sand jag tappat
inte vänta för ett tåg
inte stanna för ett rött
jag vill aldrig mer hamna här

men jag vill inte härifrån
jag vill inte rymma genom källaren
genom korriorer och ut när luften är slut
från kajen till stan och tillbaka igen
tills mina andetag tar luft ur dig
jag vill inte tappa ett hjärta i sten
där flagorna på torget ligger än
där färgen på stenen fastnat förgott
trots att dom går där varje dag
hundra på ett dygn
tusentals på ett år
7 tusentals innan vi ens hann säga stopp
så är det som förr
några tusen skor till och färgen rinner av
ett regn till och det är slut med hela stan

kanske är det ett hjärta som krävs
för att sätta namn på det som känns
för att färga stan röd
och om det måste kastas i sten ska jag slänga det själv
så hårt jag bara kan för att det inte ska sluta som färgen som försvann