lillalinneapalmgren

Bussarna åker sina varv men du hoppar aldrig av
är det du som alltid blir kvar?
och trots allt är jag där och väntar
en perrong i ingenting
för det är inte mer än så, inte det här.
och jag vet att vi trodde att det kunde bli något 
att vi skulle bygga något stort
men marken håller inte ens för ett par skor
hur ska det då hålla för en dröm buren av två?

jag dansar nu igen, trevande men sant
kanske för att det är där jag hittar lite balans
någon annanstans är det svårt att gå rak
överallt har dom byggt så lågt i tak

dom sliter upp bron vi sprang på
så den kan inte förbinda oss igen
nu får man hoppa om man ska dit igen 
men det är svårt att ta ännu ett fall när man beräknat avståndet fel
jag gjorde det igår och jag kan göra det igen
men det kommer aldrig ta mig närmre dig
och det är ju dit jag vill
närmre dig
nära dig 

för  det är inte lätt att glädjas åt fåglarna i bur
smycken bakom glas och lås
minnen på papper och plast
när inget går att röra vid
när inget går att känna på