oktoberhöst

Havet var hos mig i helgen
jag gick längst med kanten och funderade på hur det skulle bli om du var med
inte likadant
det finns alltid något nytt nu men det blir aldrig likadant
när jag kom hem var du inte på stationen
och du stod inte heller och väntade i mina tankar
Det kanske var så att en del av mig blev kvar i havet och jag lämnar oss där
Jag kommer kanske tillbaka någon gång i sommar och hämtar tillbaka det som var mitt
då jag är bländad av solen och inte ens du kan röra mig
men nu får det vara där i havet, lika oroligt som förr
jag lämnar dig där
för du finns inte längre i mina tankar
och jag är inte ledsen för det
jag kommer tillbaka när solen bländat mig

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0