Utkast: Dec. 28, 2010

bromsarna tog och satte stopp för döden själv
det hade nog inte gått så långt
men tanken slog mig när hjärtat satt i halsen och luften i lungan
men döden kom ändå
smög sig på och slog till med ett tjena
döden är ironisk
och rätt långhårig nuförtiden
han borde klippa sig
och dra åt helvete







sista dagen i mitt liv jag ägnar mig åt fysiska lagar




Herr fysik.



 Dom fysiska krafterna drar ner mig på golvet och sätter mig bredvid tynglagen
den skrattar och säger flyg trots att den nålat fast mina knän i golvet
newton blir aldrig min vän, inte heller einstein
jag får aldrig titeln elit
och talen räknar ut mitt nästa drag
skapar nya problem och låser mig fast igen

Well, stay out Nv.

"Du, Linnea.... det var fint att vakna i lakansnurr med dig"







Och hur du blev så liten i mina ögon
jag minns inte hur liten du var sedan sist
men fall påväg mot kanten står det på din tröja
och du köpte den på secondhand
du försöker springa med eliten men inser inte att du är i division kass
jag skrattar inte åt dig
det bara tar
tar tag i mig och gör mig ledsen
för att du inte sliter som jag
du tappar farten och vi sjunger det igen,igen och igen
vi drar våra skämt och tittar inte varann i ögonen
det går inte att se i ett par ögon man tidigare drunknat i
jag dog nog där i dina ögon
och du tog ur mig med din lins
sköljde bort mig från din näthinna
nu ligger du med grannen
jag hör er varje tisdag
kanske borde jag drunkna igen 
i min dusch



( ingen aning om vad detta kom ifrån, det är krunegård som inspirerar mig och snurrar huvudet i kapp med jorden.  read it, throw it or die for it)


Jag dansar alltid, full (av passion och sönder bult hjärta)






Antagligen för att jag alltid kommer älska det.
för att dansaren du sköt , reste sig och började dansa igen.


konstkonstkonst.. är du en sådan där konstfackare eller?








Idag har varit en kulturell dag. Mer sånt i lillalinneapalmgrens liv.
och en manifestation mot våld. lite, navidhårt sådär

konst är skönt en torsdag. En kall torsdag med inget vidare väder och tomskola. då är staden göteborg och lite konst välkommet.
Och så kunde jag gå runt där, tänka , titta eller bara vara korkad tom och glad som krunegård verkar vara emellanåt.
Sjunka ner i saker jag inte förstod och bara följa med guidetåget.
Ja det var skönt, titta på någon annans konst och åsikter utan att känna pressen själv.
Trots att den kom lite i slutet av dagen när benen är tröttstampade och fötterna kullerstensvärkande.
Jag menar,  vad har man själv skapat egentligen?


Ska jag hängas på någon vägg någongång, då ska det vara för att jag kände dig.'


älskade vänner. ni står oss så nära


"Jag håller andan med dig, för jag vet hur du känner
Det finns inga ord för det, på det här jävla språket"

Vi håller andan än. tills det är över. och känns det aldrig bättre, då slutar vi andas helt. <3

Om jag har koll?

Att ha ett stort prov imorgon och inte ha koll.
det är också fuck the system.
navid. jag dansar i dina fotspår.


så inspirerande






"Vad hände med kampen då
jag vill se män med helskägg
som lyfter sina nyfödda mot en himmel som är blå
slår klackar i taket och kullersten
händerna i vädret skriker Fuck the system
FUCK THE SYSTEM!"

navid. navid navid.
han är lite knäpp kanske
lite konstigt
eller så är det bara jag som inte förstår
men ibland så är det så skönt med folk som - "fuck the system"
som du och jag , när vi körde mot rött, minns du?

"eeh, erik, det blinkar rött, kommer det inte ett tåg då? .....
....FUCK - KÖR!!!!!!!!!!!!!!!!!!"

för just nu känns det som vart man än går så är det rött
stopp och avspärrat
och som jag skrev och du sjöng, "aldrig stanna för ett rött"
Så. fuck the system and come with me.



om fem år, eller hur var det vi sa? Hur som helst så gäller det än






Klart jag saknar dig min vän. annat får du inte tro.
Men man lär sig leva med saknad, tur är väl det
annars hade jag kanske inte gått här i slasket i ett par röda skor.
Du verkar ha överlevt sen sist jag såg dig, sjunger håkan i dina hörlurar jag fick en gång
och så är det nog med oss
vi verkar ha överlevt sen sist vi sågs
och har vi gjort det
då är vi nästan odödliga
och hur många önskar sig inte det
men när jag kliver på bussen åt mitt håll
så är det fortfarande något som drar
att jag står på fel sida av vägen
att jag borde hoppa av
och klart att jag kommer om du ringer
klart att jag åker med om du vill bort
jag ångrar inga steg vid din sida
men jag tyckte vägen var lite kort


´



På ett fik

På ett fik efter stängningsdags
med vänner som fint sällskap
en man med en låt, gitarr och en bil
kakor och fetaost
the och höstkallt ute
golvmys och dansvirvlar
man borde plugga
man borde se till att ta sig igenom alla spärrar, konton och poäng
men det är inte sånt man tänker på en kväll som den här
när kylan ändå slagit ut alla nät
och när klockan tagit trovärdigheten ur lögnen
och man måste hem
då åker man med mannen,gitarren och musiken
slänger in en cykel som inte vill cyklas hem
kör emot rött, stannar inte för ett tåg
och skrattar
lever
och dansar i sitt rum på en kvadrat
mitt i natten
mest för att .. det bara känns bra
stryker saker som gått ifrån ogjorda till gjorda på listan
och nynnar en låt man fått
från ett hjärta
att ett hjärta kan slå så hårt
när man knappt trodde att det var kvar
efter den kalla hösten
men vi har hittat några skärvor som vi pusslat ihop
på ett café
en torsdagkväll i november

n a v i d , några gudar, och så jag






Om vi bara kunde hänga du&jag, en dag eller så
så kunde vi skriva,skrika,dansa,stampa
skriva om allt som är fel som är rätt
om sånt som sätter sprätt om stora ledare som fått en knäpp
få nog, ta en pistol och börja sålla
eller bara hitta lite anledningar till varför man ska gå här i ett par skor
i säkert sjuttio år  till om gud och hyresvärden vill
för det är inte oljeutsläpp eller krig vi vill ha
så kom, ge inspiration, till att göra saker bra


20101113









Ge mig mer att dö för
Ge mig evig lycka, evigt liv
Ge mig tid och finans
Distans och balans
Någonstans i en dans i vårt avlånga land

Länge leve oss två
Jag kommer aldrig tappa tron på dig och mig
Dig och mig
Du och jag



Konsert med blått ljus
liten lokal
äckligt högt ljud
men bas som bultar ut hjärtat genom öronen
neon i luften
vakuum i huvudet
guld i håret
och jag.
och du.
och några till
hjärtat krossas inte
man bara tror det
för så länge jag dansar
så håller det trycket
med bulthjärtan bas och vin
så ska det levas i en källare i en studentstad

''och nu blir jag säkert kär i dig
pinsamt jävla kär i dig''




k en t




             





                 

                      Så nära får ingen gå







"En jordglob är så mycket mer mamma, det är ju hela världen i mitt rum!"






Jag har hela världen i mitt rum - känns skönt sömnlösa nätter
Kanske kastar jag en pil och åker dit den slår ner
nummer 85. "besök varje världsdel"

Dom har gift sig här ikväll










Dom har gift sig här ikväll
Dom har bytt ringar slängt buketter
Jag tror inte alls på nått mer
för jag trodde en gång på det här




Höll ett tal som var för långt
Ingen skrattade åt poängen
Kanske för att jag hade glömt
Vad poängen är med allt det här




Håkan gör mig vis på jobbet






Som håkan hellström sjunger, man måste dö några gånger innan man kan leva.
Så du - ska vi inte ta och leva nu?










ett november regn, så klassiskt, men man blir ändå lika förvånad.





Bussarna åker sina varv men du hoppar aldrig av
är det du som alltid blir kvar?
och trots allt är jag där och väntar
en perrong i ingenting
för det är inte mer än så, inte det här.
och jag vet att vi trodde att det kunde bli något 
att vi skulle bygga något stort
men marken håller inte ens för ett par skor
hur ska det då hålla för en dröm buren av två?

jag dansar nu igen, trevande men sant
kanske för att det är där jag hittar lite balans
någon annanstans är det svårt att gå rak
överallt har dom byggt så lågt i tak

dom sliter upp bron vi sprang på
så den kan inte förbinda oss igen
nu får man hoppa om man ska dit igen 
men det är svårt att ta ännu ett fall när man beräknat avståndet fel
jag gjorde det igår och jag kan göra det igen
men det kommer aldrig ta mig närmre dig
och det är ju dit jag vill
närmre dig
nära dig 

för  det är inte lätt att glädjas åt fåglarna i bur
smycken bakom glas och lås
minnen på papper och plast
när inget går att röra vid
när inget går att känna på












Himlen faller ner

Himlen faller ner,
det svider till där kniven skar,
jag har varit vaken hela natten,
känt om hjärtat sitter kvar,
känt om hjärtat sitter kvar.

Jag har litat på imorgon
som en troende tror.
Jag skulle gjort så annorlunda
om jag gick i andra skor,
om jag gick i andra skor.

Jag är ingen soldat,
jag har inga vapen att ta till,
inga korståg jag vill gå,
ställ mig inte i ett led,
du får mig aldrig att stå still,
jag fungerar inte då,
jag är ingen soldat,
jag tänker inte så.

Jag har härjat krig i huset,
jag har härjat krig i mig,
mina ögonlock är tunga nu
snart drömmer jag om dig,
snart drömmer jag om dig.

Jag har aldrig stått vid fronten
eller försvarat det jag har.
Men i skärvorna och flagorna
ligger ändå allting kvar,
ligger allting ändå kvar

jag är ingen soldat,
har inga vapen att ta till,
inga korståg jag vill gå,
ställ mig inte i ett led,
du får mig aldrig att stå still,
jag fungerar inte då,
jag är ingen soldat,
jag tänker inte så.


I rispan från min vrede,
ska jag sätta jord och så,
i skuggan av din stolthet
ska jag resa mig och gå.

Jag är ingen soldat,
jag har inga vapen att ta till,
inga korståg jag vill gå,
ställ mig inte i ett led,
du får mig aldrig att stå still,
jag fungerar inte då.

jag är ingen soldat,
jag har inga vapen att ta till,
inga korståg jag vill gå,
ställ mig inte i ett led,
du får mig inte att stå still,
jag fungerar inte då,
jag är ingen soldat,
ingen soldat,
jag tänker inte så.




Utkast: Okt. 16, 2010

Jag vill aldrig mer slås ner
slås ner, slås ut
jag tänker aldrig mer famla efter sand jag tappat
inte vänta för ett tåg
inte stanna för ett rött
jag vill aldrig mer hamna här

men jag vill inte härifrån
jag vill inte rymma genom källaren
genom korriorer och ut när luften är slut
från kajen till stan och tillbaka igen
tills mina andetag tar luft ur dig
jag vill inte tappa ett hjärta i sten
där flagorna på torget ligger än
där färgen på stenen fastnat förgott
trots att dom går där varje dag
hundra på ett dygn
tusentals på ett år
7 tusentals innan vi ens hann säga stopp
så är det som förr
några tusen skor till och färgen rinner av
ett regn till och det är slut med hela stan

kanske är det ett hjärta som krävs
för att sätta namn på det som känns
för att färga stan röd
och om det måste kastas i sten ska jag slänga det själv
så hårt jag bara kan för att det inte ska sluta som färgen som försvann





.


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0